Jag stör på mig på andra människor!

Så där ja, dags för Sunshine att kliva in i bilden. Och vad kretsar i mitt huvud allt som oftast nuförtiden? Jo säkert 70% av min dagliga energikapacitet investeras i irritaition på andra ( (absolut(inte) lika mycket värda som jag) människor. Detta är inte något ogrundat, eller "det där måste stå för nåt annat, problemet ligger hos dig själv" blablabla ni vet. Här kommer klockrena argument i att FELET ligger inte hos mig, men det driver mig däremot till vansinne:

- Korridorsmänniskor som inte är förmögna att ta hand om sig sjävla. Varför placeras dom i korridor utan tillhörande mamma?? Basala saker som diska, torka om sölat, sopsortera, vrida ur trasa, använda fläkt, verkar för dom vara lika avancerat för dom som teknisk fysik! VAD GICK FEL DÄR?
- och alla dessa läkarstudenter jag tvingas se varje dag, varför går det runt i fula kläder a´la myrorna. Dessa yllekoftor, skeva frisyrer och hemstickat gör mig mörkrädd.
- och sen på iksu, alla dessa superhurtiga människor som ler och skattar under spinningpasset, URSÄKTA MEN VAD ÄR DET FÖR ROLIGT MED EN "17 min UPPFÖRSBACKE"?
- På bio, Patrik 1,5. En mysig feelgood mowie, men varför skrattar folk IHJÄL sig när två bögar hånglar? Sjukt dåligt humor anser jag!
- Hmm, sen Loo-ten-tant, ett kapitel för sig. Gånger då hon av ren välvilja har tvättat mina kläder- vilket resulterar i att alla mina kläder har fått en ny (grå) färgnyans efteråt. TACK MEN NEJTACK!
- och alla ungar som skriker och tror att allt kretsar runt dom. tack för att ni har förstört många buss/tågresor för mig. Väx upp för fan!
- Sen givetvis den sista men inte minsta punkten. Karlar!! argumentring överflödigt.

nä nu ska jag hejda mig och åka för att åka handla mat, och jag kan ge mig fan på att det är en looser i kassan utan en enda varukod i huvudet...