Livet är fullt av valmöjligheter!

Inom två veckor skall jag ha valt ett län och en stad där jag förmodligen sedan kommer stanna i några års tid. Jag har aldrig varit i den här situationen förut. Jag har kunnat åka lite hit och dit, hyrt ett rum eller lägenhet, styrt upp ett jobb eller två, ibland med fasta arbetstider, ibland ganska valfritt. Jag har aldrig haft någon fast anställning, dock kortare periodsscheman med arbetstider avsedda för undomar med viljan att jobba ihjäl sig, och ganska mycket övertid.

Efter ett halvår när man fått ihop lite stålar och känner sig nöjd med sin insats och tycker att man fått ut det man kan, har jag lämnat stället och vandrat vidare. Detta beteende kan tyckas rastlöst, men jag har alltid haft en vilja att prova på allt möjligt! Jag har bott på landet ett halvår, i ett blått rum ovanpå ett stall, levde ett äkta bondeliv med naturen inpå knuten, umgicks i stort sett bara med cirka 5-10 pers, samt cirka 30 hästar. Jag har bott i storstaden, flaxat runt på tunnelbanan på väg till olika mindre stimulerande arbeten. Jag har bott i Norge och levt snållivet och härdat mina fötter genom att hasa runt på ett betonggolv i en slangverkstad. Jag har levt i en ryggsäck i Thailand, dock inte så länge, (bondelivet gav inte så mycket casch nämligen). Men nice var det! Däremellan har jag komit hem till mitt gamla barndomshem och mött mina föräldrar som slagit vad om hur länge jag har tålamod att sitta i kassan på Coop den här gången. I nuläget lever jag ett riktigt soft studentliv i norrland där jag trivs utmärkt!

I det stora hela är jag ganska nöjd, jag har träffat mycket människor och skapat endel kontakter, samt fått mycket olika erfarenheter! Jag är ganska less på att flytta runt för att vara ärlig.

Men...och ett stort men! Fast jag känner mig hyffsat klar, och tillfreds med livet, och mitt "slutgiltiga val" av studier, så har det börjat gå uppför mig att frihet kommer inte längre vara vad det varit! Nu låter jag sjukt nostalgisk, jag vet! Men fatta!
Till våren flyttar jag igen, antagligen knappast sista gången, men jag flyttar till ett ställe där jag kommer bosätta mig. Bosätta mig! Jag ska alltså bo någonstans. Slå mig ner, känna lugnet (?)Jag är fan i mig vuxen. Jag kommer att ta lån för att köpa lägenhet, jag kommer inreda den precis som jag vill. Inga blommiga tapeter eller gröna golvmattor, eller en säng som vardagsrumssoffa. Jag kommer ha en fast anställning. Jag kommer ha betald semester. Jag kommer att pensionsspara och betala av på mina studielån. Jag kommer säkert byta ut min rostiga audi mot något bättre. Jag faller inom ramen även jag. Några års sökande efter mening och mål, sedan kom man på bättre tankar och sällade sig till raden av Svenssons med rabattkuponger på ICA Maxi.

Fan i mig. Tiden går fort! Var det inte nyss vi sjöng om studentens lyckliga dagar? H-vete vad dom dagarna gick fort, även fast dom var typ 6 år :) Jag hoppas jag kommer göra ett vettigt val nu, och att jag kommer trivas med min nya vuxna livsstil och mitt kommande spännande jobb! (Dock är ju inget klart än, jag kanske bangar och drar till Australien, men jag tror inte det).

Nu har jag bara ett mål kvar att uppfylla: Skaffa en redig karl!

Men det får fan i mig vänta..Man kan inte ta allt på en gång! Har jag klarat mig utan en sån i fyra år och haft så sjukt kul på egen hand kan jag nog vänta några år till!

Men shit asså...Jag kommer sakna de blommiga tapeterna, de hårda golven, smaken av tonfisk på burk från Norge, lukten av klor från simhallen i Solna, lugnet att somna ovanpå ett stall, draget på ett fullmoonparty i Thailand, och känslan av att alltid ha sin utgångspunkt från rummet hemma hos mor och far! Tom de sura kärringarna på wasa hallen! men men...livet går vidare, bara att göra det bästa av det! Wisch me good luck! /Loo-ten-tant!